torstai 11. marraskuuta 2010

Nya äventyr.

Kärä läsare.

Som ni säkert märkt, och många påpekat, har det varit tyst på bloggen en stund. Detta har berott på att jag låtit en ny idé gro och nu är den färdig grodd. Istället för att blogga för mej själv om dittan och dattan, kan ni nu följa med vad som händer på byggfronten med vårt husprojekt.

Cambojambo tar nu paus, men istället får ni gärna följa med på : ullakkopossut.blogspot.com !

Puss och kram, och tack för att ni följt med!

keskiviikko 6. lokakuuta 2010

En bra dag.

Idag har det varit en bra dag. Fick sova till 9, sedan var det en gästföreläsning och sedan lite styrelsearbete. Därefter sprang jag snabbt ti stan och utreda lite ärenden för att sedan skynda mej igen hem för att byta kläder. Jag skulle nämligen få åka och testa på någonting nytt, nämligen frisbeegolf! 

Och det va kul kan jag berätta. Även om jag var överlägset sämst. Men det skyller jag på att jag var enda flickan och man kan ju int förvänta sig att en flicka ska kasta lika långt som 4 atletiska pojkar. Men kul va de, hoppas de orkar med mej en runda till ännu i höst!

Efter en motionsstund måst man såklart se till att blodsockret inte sjunker för ner. Alltså tortillas och en munkkipossu till efterrätt fick det bli. Skojjit att sitta ner runt bordet och äta med Marba, Yrbä och Annuli. Alltför länge sen sist. De roliga är att för ett år sen gjorde vi det massvis och ofta, spela Alias och härja tisammans. Nu var det första gången för i höst. Alla har gått och kärat ner sig så det är väl en helt logisk förändring. Haha. Vem skulle ha trott det förrahösten? Hihi. 

För att kröna denna finda dag skall jag nu hoppa i duschen och ägna resten av kvällen åt att surffa på olika inredningbloggar. Jeijjeijjeij. 


Pyss. 


// Cambo

lauantai 2. lokakuuta 2010

En utvildad Tryffelipossu.

Utvilad. Japp, så känner jag mej även om jag förtillfället sitter på jobbet. Gårkvällen gjorde nämligen suxé. Ljushav, tortillamiddag, bastu, glass, film och ett glas rödvin + ett nattligt planerinsbesök till huset gjorde att jag idag vaknade pigg som en mört för att uppleva nya äventyr.

Inspirerad av gårdagens drömmande i huset har jag efter många års paus skaffat mej idag åter ett skissblock redo att föreviga alla planer. Idag har jag kopierat upp husets ritningar och nu kan arkitekt/inrednings Camimimi börja planera på allvar! Och bästa med allt, huset har TVÅ enorma klädrum. Och igår fick jag ansvaret att planera den som kommer att behållas efter remonten. Jihaa! Ni vet ju klädrummet Mr Big byggde åt Carrie i Sex and the City 1? DEN kommer att fungera som min inspirationskälla. Hahah. 

Idag har jag pysslat på jobbet och resultatet blev två tavlor. Lätta att göra, när jag väl blivit lite duktigare kan dom till och med bli ganska snygga!

Nu tillbaka till jobbandet.

Pyss på er,

Cambo.

Kopiering av husets ritningar.
Hur få rätt ställe kopierat? Haha.

Hur härligt är det inte att komma till
jobbet när det står en lapp på disken.
"Pampilta terkkuja jääkaapissa".
Han ville tacka oss för sommaren.
Jag älskar våra medlemmar.
TACK!

torstai 30. syyskuuta 2010

Avotakka, Hus och Hem, Skönahem, Deko, Plaza...

Nu är det säkert. Papprerna är undertecknade och pengarna överflyttade. Och nyklarna har han i handen.

Grattis älskling. Det kommer att bli så fint! Puss.

Nu kan jag börja på ALLVAR bläddra i inredningstidningar, läsa bloggar och låna böcker från bibban. Planring, just vad jag älskar. Jag utnämner mig själv som ideégivare nummer ett. Och javisst, jag lovar även att hjälpa med det praktiska. Ge mej en penssel bara så kan jag börja måla.

Tjohoo vad kul!

// Camimimi som är full med iver och har svårt att koncentrera sig på jobbet.



Annika hade varit med sin komppis och fota den vackra höstnaturen.

tiistai 28. syyskuuta 2010

"Leva livet, kom så ska vi leva..."

Att bli gammal. Att bli gammal eller skall vi säga att åldras är knappast lätt. Och det lär knappast bli lättare i framtiden. Nu syftar jag inte på de fysiska och psykiska förändringarna, utan mer på det där att man inte skall "föråldras från världens fart". Typ att inte bli kallad för kalkkis av sina barn och barnbarn. Tänk på den tekniska utvecklingen som sker hela tiden, det är svårt att hinna med som en ung studerande, hur svårt är det inte för folk födda på tiden då telefoner var sälsynta? 

Under sommaren har jag med intresse följt med hur våra medlemmar på golfklubben tagit emot vårt nya tidbokningssystem. Golftider kan fortsättningsvis bokas per telefon, men allt fler har valt att utnyttja möjligheten att göra det själv via Internet. Har ingen aning om vad medelåldern på våra medlemmar är, men det jag vet är att vi har flera aktiva spelar som är långt över 70 år. Den äldsta ligger närmare 90. Och vet ni, det är fashinerande att se hur duktiga datoranvändare dessa äldre medlemmar är! De bokar och avbokar sina tider själv, de byter lösenord och följer med statistik från tävlingarna. Allt online på Internet!

En av våra äldra dammedlmmar (damen är 84 år gammal, och körde själv till Övertorneå i sommras i ett sträck! En riktit teräsmummo om ni frågar mej) hade tagit kära Anna U i handen på sommaren och viskat: "Kuule, mikäs tuo Camillan ja Hessun juttu oikeen on. Onko ne taas kimpassa? Oon vähän tuolta netistä seuraillu että ne aivan vaan pelailee yhdessä". Haha. Damen brukar hålla koll på vem som spelar med vem och hur mycket via Internet. Coolt. Samma dam spelar 4-5 rundor per vecka, ibland 27 hål per dag. Otrolig livskraft, men framför allt livsglädje. Jag pratade en dag med henne om hur hon riktit orkar och berättade hur härligt jag tyckte det var att se henne varje dag på banan. Hon sa att hon är gammal, men golf är hennes droger och att hon älskar att leva och är inte en person som orkar grubbla över så mycket.Hon tycker om att njuta sa hon. Ett livsmotto att ta i beaktande tycker jag själv? 

I detta nuet har mitt inlägg tappat bort sig till helt något annat än jag tänkte skriva om, men jag skall ännu tillägga en greij som har att göra med detta. 

Nämligen ett levande exempel på någon som inte lämnat efter i den tekniska utvecklingen trots sin ålder är min älskade Moffa. Eller hur många av er har en Moffa som har facebook, MSN, Skype och blogg? Som kan alla fotoprogram och som har infört alla pappersfoton genom åren till dataformat med hjälp av den senaste tekniska utrustningen? Allt detta kan min moffa. Puss på dej <3


Summasummarum, detta inlägg är så råddigt att ja kan knappast avsluta det på något smart sätt.


Snart kommer det att erbjudas lite nya saker på bloggen. Cambojambo skall nämligen börja följa med ett remontprojekt! 


Pyss på er, 


Cambojambo.


Mina ungdomliga morföräldrar.
Älskar er, ni är underbara.





sunnuntai 26. syyskuuta 2010

Varför har jag kameran hemma?

Färger. Doften. Bladen. Känslan. Dimman. Frosten. Solen. Diamantglimmandet. Vill ni se något vackert skall ni ta er omedelbart till golfbanan. Detta måst vara en av dom vackraste morgondagarna här. Och typiskt att jag har systemkameran hemma och kan inte föreviga detta ögonblick.

// Camimimi.

perjantai 24. syyskuuta 2010

Höstväder.

Regn. Grått. Kallt. Ruskigt. Men jag älskar det. Speciellt när det är fredag. För detta väder är ju det mest perfekta för ordentligt mysand under filten med en bra bok/tidning och en kopp varm choklad. Och man behöver inte ens ha dåligt samvete för att inte göra något!

God mat. Kanske en film. Några tidningar. En filt. Massor med ljus. Yllesockor. Och en myskomppis. Detta må bli min fredag.

// Camimimi.

Tryffelipossu syysretkellä. Hihi.