Nya äventyr.

Kärä läsare.

Som ni säkert märkt, och många påpekat, har det varit tyst på bloggen en stund. Detta har berott på att jag låtit en ny idé gro och nu är den färdig grodd. Istället för att blogga för mej själv om dittan och dattan, kan ni nu följa med vad som händer på byggfronten med vårt husprojekt.

Cambojambo tar nu paus, men istället får ni gärna följa med på : ullakkopossut.blogspot.com !

Puss och kram, och tack för att ni följt med!

En bra dag.

Idag har det varit en bra dag. Fick sova till 9, sedan var det en gästföreläsning och sedan lite styrelsearbete. Därefter sprang jag snabbt ti stan och utreda lite ärenden för att sedan skynda mej igen hem för att byta kläder. Jag skulle nämligen få åka och testa på någonting nytt, nämligen frisbeegolf! 

Och det va kul kan jag berätta. Även om jag var överlägset sämst. Men det skyller jag på att jag var enda flickan och man kan ju int förvänta sig att en flicka ska kasta lika långt som 4 atletiska pojkar. Men kul va de, hoppas de orkar med mej en runda till ännu i höst!

Efter en motionsstund måst man såklart se till att blodsockret inte sjunker för ner. Alltså tortillas och en munkkipossu till efterrätt fick det bli. Skojjit att sitta ner runt bordet och äta med Marba, Yrbä och Annuli. Alltför länge sen sist. De roliga är att för ett år sen gjorde vi det massvis och ofta, spela Alias och härja tisammans. Nu var det första gången för i höst. Alla har gått och kärat ner sig så det är väl en helt logisk förändring. Haha. Vem skulle ha trott det förrahösten? Hihi. 

För att kröna denna finda dag skall jag nu hoppa i duschen och ägna resten av kvällen åt att surffa på olika inredningbloggar. Jeijjeijjeij. 


Pyss. 


// Cambo

En utvildad Tryffelipossu.

Utvilad. Japp, så känner jag mej även om jag förtillfället sitter på jobbet. Gårkvällen gjorde nämligen suxé. Ljushav, tortillamiddag, bastu, glass, film och ett glas rödvin + ett nattligt planerinsbesök till huset gjorde att jag idag vaknade pigg som en mört för att uppleva nya äventyr.

Inspirerad av gårdagens drömmande i huset har jag efter många års paus skaffat mej idag åter ett skissblock redo att föreviga alla planer. Idag har jag kopierat upp husets ritningar och nu kan arkitekt/inrednings Camimimi börja planera på allvar! Och bästa med allt, huset har TVÅ enorma klädrum. Och igår fick jag ansvaret att planera den som kommer att behållas efter remonten. Jihaa! Ni vet ju klädrummet Mr Big byggde åt Carrie i Sex and the City 1? DEN kommer att fungera som min inspirationskälla. Hahah. 

Idag har jag pysslat på jobbet och resultatet blev två tavlor. Lätta att göra, när jag väl blivit lite duktigare kan dom till och med bli ganska snygga!

Nu tillbaka till jobbandet.

Pyss på er,

Cambo.

Kopiering av husets ritningar.
Hur få rätt ställe kopierat? Haha.

Hur härligt är det inte att komma till
jobbet när det står en lapp på disken.
"Pampilta terkkuja jääkaapissa".
Han ville tacka oss för sommaren.

Jag älskar våra medlemmar.

TACK!

Avotakka, Hus och Hem, Skönahem, Deko, Plaza...

Nu är det säkert. Papprerna är undertecknade och pengarna överflyttade. Och nyklarna har han i handen.

Grattis älskling. Det kommer att bli så fint! Puss.

Nu kan jag börja på ALLVAR bläddra i inredningstidningar, läsa bloggar och låna böcker från bibban. Planring, just vad jag älskar. Jag utnämner mig själv som ideégivare nummer ett. Och javisst, jag lovar även att hjälpa med det praktiska. Ge mej en penssel bara så kan jag börja måla.

Tjohoo vad kul!

// Camimimi som är full med iver och har svårt att koncentrera sig på jobbet.

Annika hade varit med sin komppis och fota den vackra höstnaturen.

"Leva livet, kom så ska vi leva..."

Att bli gammal. Att bli gammal eller skall vi säga att åldras är knappast lätt. Och det lär knappast bli lättare i framtiden. Nu syftar jag inte på de fysiska och psykiska förändringarna, utan mer på det där att man inte skall "föråldras från världens fart". Typ att inte bli kallad för kalkkis av sina barn och barnbarn. Tänk på den tekniska utvecklingen som sker hela tiden, det är svårt att hinna med som en ung studerande, hur svårt är det inte för folk födda på tiden då telefoner var sälsynta? 

Under sommaren har jag med intresse följt med hur våra medlemmar på golfklubben tagit emot vårt nya tidbokningssystem. Golftider kan fortsättningsvis bokas per telefon, men allt fler har valt att utnyttja möjligheten att göra det själv via Internet. Har ingen aning om vad medelåldern på våra medlemmar är, men det jag vet är att vi har flera aktiva spelar som är långt över 70 år. Den äldsta ligger närmare 90. Och vet ni, det är fashinerande att se hur duktiga datoranvändare dessa äldre medlemmar är! De bokar och avbokar sina tider själv, de byter lösenord och följer med statistik från tävlingarna. Allt online på Internet!

En av våra äldra dammedlmmar (damen är 84 år gammal, och körde själv till Övertorneå i sommras i ett sträck! En riktit teräsmummo om ni frågar mej) hade tagit kära Anna U i handen på sommaren och viskat: "Kuule, mikäs tuo Camillan ja Hessun juttu oikeen on. Onko ne taas kimpassa? Oon vähän tuolta netistä seuraillu että ne aivan vaan pelailee yhdessä". Haha. Damen brukar hålla koll på vem som spelar med vem och hur mycket via Internet. Coolt. Samma dam spelar 4-5 rundor per vecka, ibland 27 hål per dag. Otrolig livskraft, men framför allt livsglädje. Jag pratade en dag med henne om hur hon riktit orkar och berättade hur härligt jag tyckte det var att se henne varje dag på banan. Hon sa att hon är gammal, men golf är hennes droger och att hon älskar att leva och är inte en person som orkar grubbla över så mycket.Hon tycker om att njuta sa hon. Ett livsmotto att ta i beaktande tycker jag själv? 

I detta nuet har mitt inlägg tappat bort sig till helt något annat än jag tänkte skriva om, men jag skall ännu tillägga en greij som har att göra med detta. 

Nämligen ett levande exempel på någon som inte lämnat efter i den tekniska utvecklingen trots sin ålder är min älskade Moffa. Eller hur många av er har en Moffa som har facebook, MSN, Skype och blogg? Som kan alla fotoprogram och som har infört alla pappersfoton genom åren till dataformat med hjälp av den senaste tekniska utrustningen? Allt detta kan min moffa. Puss på dej <3


Summasummarum, detta inlägg är så råddigt att ja kan knappast avsluta det på något smart sätt.


Snart kommer det att erbjudas lite nya saker på bloggen. Cambojambo skall nämligen börja följa med ett remontprojekt! 


Pyss på er, 


Cambojambo.

Mina ungdomliga morföräldrar.

Älskar er, ni är underbara.

Varför har jag kameran hemma?

Färger. Doften. Bladen. Känslan. Dimman. Frosten. Solen. Diamantglimmandet. Vill ni se något vackert skall ni ta er omedelbart till golfbanan. Detta måst vara en av dom vackraste morgondagarna här. Och typiskt att jag har systemkameran hemma och kan inte föreviga detta ögonblick.

// Camimimi.

Höstväder.

Regn. Grått. Kallt. Ruskigt. Men jag älskar det. Speciellt när det är fredag. För detta väder är ju det mest perfekta för ordentligt mysand under filten med en bra bok/tidning och en kopp varm choklad. Och man behöver inte ens ha dåligt samvete för att inte göra något!

God mat. Kanske en film. Några tidningar. En filt. Massor med ljus. Yllesockor. Och en myskomppis. Detta må bli min fredag.

// Camimimi.

Tryffelipossu syysretkellä. Hihi.

Vart försvann tre år?

Igår började jag kolla på Oodi hur många studiepoäng som klirrat in på kontot, hur många borde komma in i år och hur många finns kvar för nästa år. Med andra ord mitt sista studieår. Till min förvåning insåg jag att jag för det första inte har någon skola 4. perioden. Sommarlov fr.o.m. 20.3 gäller för mej. För det andra insåg jag till min förvåning, och kanske till och med lite till min förskräckelse att jag efter detta år saknar enbart en kurs + gradun och semin. Vart försvann 3 år? När har jag hunnit samla på mej 200 studiepoäng? Och framför allt, skall jag faktist snart bli vuxen på riktit?

Det sköna med det hela är, att det känns lugnt. Jag känner ingen ångest, jag känner ingen panik. Jag vill njuta för fulla muggar av mitt sista ordentliga studieår. Jag vill njuta och ha kul. Men jag längtar delvis på att få börja jobba och småning om börja ett mer "ansvarsfullt", vuxet liv. Livet är konstigt. Men nu just känns det mycket bra. I like my life. 

En av dom roligaste kvällarna under min studietid.
Haha, Saknar dej Mickan!

En vanlig måndag?

Är det normalt att en flicka på knappa 22 år kommer hem, tar in sitt pick och pack, dricker ett glass vatten, går på päikkärinä, hoppar i duschen, fixar sig och när hon skall gå ut inser hon att dörren till lägnheten stått på vidkavel i 2 timmar? Jag tror jag behöver en barnvakt åt mej själv...

Så nu ligger jag här i sängen, livrädd för att nån skall ha kommit in i lägenheten under tiden jag sov och gömt sig i Katas rum (mitt rum och köket har jag redan undersökt, här finns ingen). För alla har väl hört historien om mannen i Uppsala som bodde under en flickas säng hur länge som helst utan att någon märkte det? Usch. 

God natt, sov så sött. 

//Camimimi som ikväll tittat på The Last Song och fält en och annan tår. Ibland är det så renande att få gråta till en sorglig och rörande film.

"Hei, tuolta saapuu Charlie Brown, Charlie Brown..."

"...kaikki huuta Charlie..." Virve Rosti. Vem trodde att jag skulle hamna till Calle igår kväll och lyssna på Virve Rosti och Freeman. Inte åtminstone jag när jag hoppade i bilen för att enbart hämta hemnycklarna av Vompatti. Men nehej,en sak kan leda till en annan. Definitvt roligt sällskap, jag som chaufför och en spontan utekväll med en yllehalsduk och annars också inte så krogaktigakläder kan knappast bli bättre. När det dessutom framkommer att det i sällskapet finns en musiker och en operasångare som besluter sig för att dra lite show i karaokebaren så e ju kvällen kronad. Random, men kul! Tack!

Nu ska jag ta och pigga upp bloggen med lite bilder från jobbet idag. Det är en stängd tillställning så det är ganska lungt. Väntar på att tävlarna fått klart spelat och att jag kan hoppa i bastun med Sirpsi för att sedan gå och stjäla en liten bit av (världens bästa?) rosvopaisti. Mmm.

Utsikt från klubbhuset mot bana 1.

Den bästa föddispresenten jag nånsin kommit på.
Det roliga var att mottagaren värkade gilla den
åtminstone lika mycket om inte mer :)

Mina favorit Långbens.
Pysspyss.

// Camimimi.

Tågresor kan vara roliga.

Idag fick jag bevittna i tåget när två män i åldern på 50 och 60 hittade varandra. Hihi. De va smått roligt att följa med hur två vuxna män, som jobbade i samma bransch, i företag med omsättning på 5,6 och 7,5 miljoner, bekom varandras själsfränder på en resa från Helsingfors till Seinäjoki. Intressant och givande. Och nej, jag tjuvslyssnade inte, men sitter man en meter ifrån så är det svårt att stänga örönen. 

Gubbe A hade tre barn, medan Gubbe B hade två barn i åldern 39 och 28. Han hade fått sitt första barn när han var 22. "Olihan sitä vielä sillon sellanen nuori pojanvesseli". 

De sötaste med det hela var när den andra sku hoppa av i Seinäjoki. De kramades, tog varandra i handen och upprepade flera gånger om och om igen att de måste ses på nytt och att visst hade båda kvar varandras visitkort. Sen när de äntligen sagt hejdå for den andra iväg, svängde om i korriddoren och ropade ännu: Heippa, oli kyllä ihan mahtavaa tavata! MUISTA nyt sitten varmasti soittaa kun tulet ens kuussa Helsinkiin".

Så, ni ska akta er för vad och hur mycket ni berättar på ett tåg. Det kan finnas nån som undehåller sin resa genom att lyssna på din diskussion. Eller alltså inte lyssna, utan nån som inte kan undgå att höra din diskussion...

Nu quality time med Mamma i form av en lång promenad innan jag går och myser under filtet med en hönttitöntti.

Pysss och kram, 

Camboliisa.

Hälsningar från min födelseort, Esbo.

Rekryteamsutbildning. Skolning i hur man presenterar och framför allt hur man blir en bra, effektiv, underhållande och förtroendeväckande presenterare har man deltagit på. Man har fått gå tillbaka till gymnasietiden och fundera på vad grubblade man själv på som en vilsen abiturient våren 2007. Vad ville jag höra när jag satt i Hankens auditorium och lyssnade på Hanna och Toffe när dom presenterade Hanken. Mycket har man lärt sig, men att sitta koncentrerad i 6 timmar är tungt när man denna höst bara haft en föreläsning per dag! 

Efter skolningen blev det lite yrande på stan, matlagande och en snabbesök till Anna och Petter. Där emellan hann vi även med en sightseeing till Westend och Otnäs. Vilka hus säger jag! Är mer än imponerad av Kirsti Paakkases hus. Herrigud vilket slott! Kolla fast på bilderna längst ner! 

Nu skall jag krypa ner under täcket och samla krafer för morgondagen. Borta bra men hemma bäst. Puss. 


// Camimimi som redan hade hunnit glömma hur det känns att sakna någon. Hihi. Pusiii.

'

 Kirsti Paakkanes hus i Westend. Otroligt!

Bilderna är frång Jokakoti på MTV:s sidor.

Helsinki i sikte.

Hälsningar från ett tåg någonstans mellan Seinäjoki och Tammerforss! 

Borde egentligen sitta i ett Pendolinotåg, men av någon konstig orsak är pendolinon avbokad och istället sitter vi i ett minitåg med 2 vagnar, 5 platser brevid varandra och ingen toalett.Bänkarna är som på kyrkan i Tankar, ingen risk att någon levande individ kunde somna på dom. Nåh, huvudsaken att vi kommer sakta men säkert framåt. Och om allt går som planerat borde vi befinna oss i Böle 18.46 där Sini väntar. Skall bli kul att äntligen se hur dessa kära vänner bor i storstaden! Tack att jag får bo hos er! 

Igår var jag och "korkka" Ollishösten 2010. Måst nog inse att jag endera blivit gammal eller tråkig, eller i värsta fall både och, men de nappar nog inte att härja på en tisdagnatt. Och vilken besvikelse det var att popcornsmaskinen inte var i bruk. Nåh, en sprite, några danslåtar och gott sällskap var helt okej ändå och det var roligt att vara ute och träffa folk.


Pysspyss, nu skall jag IGEN byta tåg! Får se var vi sitter resten av resan! 


// Cambo.

This I Love.

Ligger i sängen min i Vasa och lyssnar på Guns N´Roses, This I Love. Ynderbart.Så många minnen, så mycket känslor.

Skola, planering, mejlskickande, samtalsringande och mathandlande har stått på agendan i dag. För att inte glömma städandet och ordnandet i lägenheten. Knäppte till och med bilder från rummet så jag kunde satt upp bilder så speciellt ni där hemma sku se hur jag bor, men får inte kopplat kameran till datorn. Suck. Typiskt att Sony ska ha någo ägna kablar som jag inte hoksade på att ta me från herr H. Men jag laddar bilderna upp senare, när jag fått överfört bilderna. 

Dagens fråga, som Rosa L kom på när vi satt och väntade på Hälsocentralen: Varför ritar småbarn alltid människorna utan hals?

Nu ska denna fröken hoppa i en het dusch och vänta på att hennes kämppis kommer hem från jobbet.


// Tryffelipossu.

Kämppisarna Cami och Kata,
som bor under samma tak men har lyckats vara hemma samtidigt ca 2h på senaste 2 veckorna.

Söndag.

Sitter på jobbet. Som tur e de bara några timmar kvar och sedan får man gå och krypa ner under filtet med en Avotakka i handen. Under sommaren har helgarnas betydelse totalt försvunnit. Dagarna har inte indelats i helgar och vardagar, utan i jobb- och ledigdagar.

Och nu när skolan kört i gång, men jag forsatt jobbandet, har helgarna inte den effekt och inverkan dom borde. Nämligen möjlighet till avkopplande och njutande. Men det är bara några jobbhelger kvar, och sen ska det börja njutas.

Då skall söndagarna ägnas åt aktivt uteliv. Naturstigar, äventyr, vandringar. Fotandet och varmt kakao. Så skall en söndag se ut. Oj vad jag saknar alla äventyr mamma och pappa tog oss på söndagar när vi var små. Det är viktiga guldklimppar i min skattekista med minne.

Bilden är stulen från google,
fotgrafen okänd.

Puss på er. Och TACK PAPPA för att du fixade allt med bilen igår! Pusss.

// Camimimi som är i behov av en stooor bamsekram.

Kinuskisås.

Glorian koti. Koti ja keittiö. Plaza. Deko. Jag sitter på soffan, omringad av inredningstidninar. Drömmer och planerar. Och det bästa av allt, framför mig har jag en stor tallrik med hallon, naturell joughurt och en droppe kinuskisås. Och det går inte heller att klaga på sällskapet. Fredagslyx på högsta nivå.

Imorgon en ledig lördag. Ynderbart och sant. Honkapirtti Sauna Closed-golftävling med bastu och mat efteråt står på agendan.

Puss på er,

Camimimi

Love will always find a way.

Rubriken är från ett av mina smycken. En text med ett innebörd som från och med igår kommer att förbli som mitt motto här i livet.

Förtillfället är det igen Kokkolalivet som gäller. Jobb, jobb, lite golf tävlande och jobb står på agendan. Någonstans mellan de skall jag hoppas på att hinna med lite höstmys och stiftande av bekantskap med ett megahus. Spännande. Måste ringa moster A-L ifall jag skulle få låna några årgångar av Avotakka och Glorian Koti. För även om jag inte själv har något hus, eller makt att bestämma, tänker jag definitivt njuta av möjligheten att planera och komma med förslag. Och att planera, bläddra i tidningar och drömma är något jag älskar. Kanske någo av mina förslag går även igenom! Idén om badkaren togs ju iaf positivt emot...hihi. Men nu ska vi inte planera något innan allt är klappat och klart till 100 %. Därför återgår jag till jobbandet. Hejs svejs.  

Och från och med nu kommer bloggen att uppdateras mera aktivt. Och mera bilder kommer att dyka upp.

Puss på er.

// Camimimi som från och med nu kommer att klä sig i rött på alla möjliga Traffic Light-kvällar på Fontana. Hihi.

Jobbajobbajobba.

Sitter på jobbet. Statusar syftande på att festa ikväll dyker upp på facebook. Vissa ska partaja på båten, vissa på Cella, andra på Calle. Alla ska ut. När har jag senast shejkka loss? På glada vappen, spara vatten-sitzen. Och nu sitter jag på jobbet och drömmer om en varmvarm filt och Guido Brunetti som väntar med sina äventyr i Venedig. What's wrong with me?

Men, vänta bara. Då jag väl slipper och festa i Vasa, utan att behöva jobba nästa dag. Eller när vi ska ha saunailta med Leenuska. Då ska de festas loss en gång för alla. Så de så.

// Camboliina.

GRATTTIS KÄRA SYSTER.

Grattis på födelsedagen kära älskade syster. Kan inte fatta att du fyller 17 år! Sjukt! Det var ju just när du började skolan och tappade dina tänder. Pysspyss.

 

Tack.

Dagens ord är tack.

Ett stort tack vill jag rikta till min farfar och farmor, för en överraskning jag aldrig kunnat förvänta mig. Tack, tack, tack. Och tack till pappa som fixar/t försäkring och sånt. En bil kommer att underlätta livet mycket. TACK.

Ett annat tack vill jag rikta till Herra Hoo för den fina bägin jag är stolt ägare till. Inte alla som har en så fin bägi. Hihi. Och tack annars också för allt :)

Och när jag nu börjat tacka, vill jag fortsätta ännu lite. För det är så sällan man säger och kommer ihåg att säga det man tänker högt. Därför vill jag tacka också mamma och Annika. För det att ni finns, för allt det fina vi har tillsammans, för det att jag fått bo på "hotell" i sommar (fast jag har nog typ dammsuga en gång och tömt diskmaskinen flera gånger...), för att vi har så roligt tillsammans och framför allt att vi är alla lite knäppa och har en ynderbar humor som bara vi förstår.

Tack mummi och muffa för allt ni gjort för oss. Tack alla ynderbara släktingar. Tack alla vänner för att ni finns, ni är guld värda. Tack den övre makten för allt jag har, att vi har de så bra, och att jag fått växa upp med så mycket kärlek runtomkring mej. Tack för allt. Och hopperligen fortsätter detta även i framtiden. Tack och amen. 

Pysspysspyss,

Camimimi

Lunarstorm.

Detta inlägg skall hedras åt Lunarstorm. Första webbcommunityn jag nånsin varit medlem i. En plats som introducerade webbvärlden åt mej, en plats där många nya kontakter knytits, en plats som man tillbringade tid i innan IRC-gallerian och Facebook tog över. Oj gud hur jag skrattade när jag läste blogginlägg jag skrivt typ 2.4.2002:

"HeRRiGuD hUr dUmMa vi KaN vArA! EmPpU oCh AnNa e ju hEElT sJuKa! *sKraTTar iHjäl...*

Vem kom nånsin på att man skulle blanda stora och små bokstäver? Varför skrev man så?

Har inte användt lunarstorm på flera år, förutom när jag loggade in och läste de gamla blogginläggen. Vilka minnen de väkte! Hur mycket man hade glömt! Det var dock intressant att se hur tankarna och sättet att skriva hade ändrats genom åren, hur tankesätten hade mognat (fast man var ju iaf en liten barnrumpa som 17 åring) och hur man hade börjat se saker och ting från ett bredare perspektiv. Speciellt inlägget om hur jag börjat inse att även mamma och pappa var vanliga människor som inte alltid hade rätt, fick mig och flina. Oj hur bra jag minns det. Det är inte lätt att inse att de två personer man tror att vet allt är bara vanliga dödliga som också kan ha så fel och bete sig lite barnsligt i bland... Synd att dom inläggen försvunnit när lunarstorm satts ner, och en ny version publicerades. Men ett minne finns kvar från lunarstorm. Min profil, och Emppus "fina" sång om mej:

Pyss på er,

Cambo

Var är mina böcker?

Att läsa böcker har jag alltid älskat. På fjärde klassen läste jag 149 böcker på höstterminen. Och nu pratar vi inte om någo bildböcker. Att jag överhuvudtaget kan prata eller skriva det svenska språket, har jag att tacka böckerna. Utan dom skulle jag knappast kunna göra mig förstådd...även om de kan vara svårt ibland nu också...speciellt i Vasa så tycks det ju vara så himla viktigt med rätt uttal av u och y, och skillnaden mellan en och ett. Om jag säger ljuskorsning, borde inte alla kunna räkna ut vad jag syftar på? Hihi. Yggla med y och uxa med u eller hur var det? 

Hur som haver. Min stoooora dröm är att nångång äga ett litet bibliotek. Ett lite liknande som mummi och muffa har. Men alla böcker skulle finnas i ett stort rum, och mitt i rummet skulle finnas en stor vit divan med en tjock filt. Och en enorm, röd läslamppa. Och hyllorna skulle nå så högt upp att man skulle behöva en trappa för att nå upp till böckerna högst upp. Oooh vad mysigt! Och där kunde man sitta och läsa böcker, och 
bara koppla av. 

Så med drömmen i tankarna beställde jag 12 böcker från bookplus.fi. Men dom tycks ha stannat i Åbo....


Värm dej en kopp choklad, kryp ner under filten och läs en bok. Funkar som terapi till vem som hels och mot vad som helst!


Pusss, 


Cambojambo.

Typ i stil med det här. Men ännu större och dubbelt finare!

Trollsländor och irriterande flugor.

Oj vilken vecka. I både gott och ont.

Måndag och tisdag tillbringades i Tammerfors, shoppandes och pengar slösandes. Eller egentligen så sparade jag en massa pengar eftersom allt jag shoppade var på typ minst 50% rabatt, vilket betyder att jag sparat typ långt över 200 euro. Inte illa va? Så nu e bara frågan vad man skall köpa med dom sparade slantarna? Hihi. Älska kvinnologiken, den ger möjligheter till allt! Tack Mamma och Annika för en ynderbar, men ack så tung shoppingsresa. Älskar Er mest av allt.

 Mamma och Camilla.

Mina snygga sambor. Hihi. PUSS.

 Mumsfilibabba!

Tammerkosken sillalla.

...

Vårt hotell, Sokos Hotel Tammer. 

Supermysigt, nyrenoverat! Rekommenderas!

"I read somewhere... how important it is in life not necessarily to be strong... but to feel strong." - Into the Wild.

Puss på Er. Och njut av stunden. Så länge den varar.

// Camimimi.

Augustipanik!

Hjälp! Augusti är redan här? Vart försvann juli och juli? Det var ju nyss vi firade studenterna? Paniken och stressen för hösten visar sig direkt man bläddrar fyra veckor framåt i kalendern. Men det skall jag inte göra fören det är ett måste. Nämligen jag känner för att njuta och leva denna sommar ännu en god tid framöver. Hösten får lov att hållas bakom hörnet.

Helgen gick lungt. Jobbade båda dagarna så helgen blev en passlig blanding av golf, god mat, härligt sällskap, cädäilyä, jobb och filmmys. Och firandet av ett födelsedagsbarn. Grattis Vompatti ännu en gång. Hihi.

Men framför allt har jag löst korsord. När jag berättade på jobbet och min kära kollega Annamanna om hur jag tillbringat lördagskvällen ätandes tortilla och lösandes korsord var hennes första reaktion: "Är du född 1943?" Haha. Nehej, men jag är kanske en liten hemmaråtta som tycker om att äta glass och lösa korsord.

Imorgon blir det Tampere med älskade Mamma och Annika.

Pyss på er.

Ps. Lös korsord, otroligt kul speciellt tillsammans med någon! Fast var förberedda på att de inte är alls kul om dom du löser korsord är mycke bättre på de än du, och vägrar låta dig kolla från facit svaren. Nimimerkillä kokemusta on. :D

Vänster eller höger?

Jag står i en korning. Det går inte längre att fortsätta framåt, utan ett val måste göras åt endera höger eller vänster. Men hur skall man nånsin kunna bestämma sig, när båda alternativen känns lockande, skrämmande och givande? Och är dessutom varandra utelsutande till en väldigt hög grad. Det mest skrämmande är att dessa val har antagligen en hel del att göra men framtida val, vilket gör att hur det än blir, dörr Äppel eller Appelsin, så kommer de att påverka även i framtiden och framtida val. Gaah. Min huvud är som en garnnysta som lilla Kisse har lekt med hela dagen så att den är helt hullerombuller med 100 knutar....

Konstigt dehär med att skriva och grubbla. Samtidigt jag funderar på hur jag ska beskriva alternativen, så börjar det andra alternativet kännas som det rätta. Så vem vet. Kanske det blir Äppeldörren.

// En yyr Cambo som svettas på jobbet.

Naistenhaku.

Sommarens roligaste tävling spelades på fredag. Tack Joona och Jaakko för att ni ställde upp, och tack Läppen, Anna och Morre för att ni var underhållande spelsällskap! 

Mikko Alatalo. Pink. Matti Nykänen.

=Rockistarat kautta aikojen!

Team Anna Uusitalo.

Mr. ja Mrs. Tähkä.

Meidän ryhmä. 

Pusspuss.

//Camilla.

Matkailu avartaa.

Igår bestod programmet av vandring, downhill carting, shopping och golf. Nya vandringsskorna verkade som tur funka bra! *KNACKAR I TRÄ* Det är mycket konstigt med tanke på att jag har fötter som inte tycks likna de minsta de fötter som alla världens skor designas för. Detta leder ofta till mycket stora blåsor och sjuka fötter. Men dessa nya fötter tycktes fungera bra åtminstone tillsvidare. Måst bara gå mååånga kilometer med dom innan vandringen. 

På kvällen spelade vi Katinkulta Golf. Första intrycket var att nu har vi kommit till Finlands motsvarighet för en golfresort i Kanarieöarna. Intrycket förstärktes av en naken man som stod och svalkade sig utanför utebastun 20 m från första teeplatsen. Underbara finnar....Banan i sig var helt okej, men måst nog konstatera att vi har en ynderbart vacker bana i Kokkola. Så egentligen är det onödigt att resa runt land och rike, betala dyra greenfee-avgifter och söka en ultimat golfupplevelse, när vår egen hemmabana toppar listan på golfbanor. Men detta skulle man ju knappast förstå att uppskatta utan att resa runt och se andra banor. 

Hur som haver har vi haft en bra resa. Nu sitter vi i bilen påväg hem. Dock via Kärkkäinen. På shoppinglistan står Hevoslinimentti, ansiktsfärg, kameraväska, pinkfärgad hårsspray ;)

Puss på er. 

"Du vet väl om att du e värdefull, att du e viktig här och nu"

Mina nya vandringsskor.

Halvvägs upp för Vuokatti.

Systrarna uppe på toppen.

Joku siellä hyppi. Liekkö tulevaisuuden Ahonen?

Pappa.

Räikkönen.

 Naisten- ja miestensarjan voittajat.

 Katinkulta Golf.

 Sisko ja sen sisko.

Matkaseurue.

<3

Kvällssol.

Bunkkereita Katinkullassa riitti...

...enemmän kuin tarpeeksi.

VACKERT.

Tryffelipossu sai omakuvapallon. Hihi.

Tack för en rolig resa!

Puss, 

Cambo.

Hälsningar från Paltamo!

Idag har jag igen erövrat en ny golfbana, nämligen Näppis hemmabana, Paltamo Golf. Solsken, vacker natur och en bana gott skick. Kan en ledigdag bli bättre än det? 

Harkkagriini.

Hmm, millähän pallolla sitä pelais?

No KPV:n tietenkin! :D

Yngre fröken Lundell.

Sötnos.

Sötnos vol. 2.

Jätskihirmu löysi jätskiä...mmm.

Väylä nr. 10 Backtee. Tuolta ois ihan kiva lätkiä.

Systrarna Lundell.

"Jos metsään haluat mennä nyt niin takulla yllätyt..."

Bana nr 10.

Camimimi.

 Kolla hur vackert det är!

 Pappa. Annika. Mia.

Ett av mina favorit hål!

...

Puss på er!

// Cambojambo som slösat bort TVÅHUNDRATRETTIONIO euro på vandringsskor. SUCK. Nåh, enligt pojken som sålde dom till mej så kommer jag att kunna använda dom i över 10 år. Ifall jag inte bestiger Mount Everest allt för många gånger under dessa kommande år.