Att leva i nuet?

Jag har flera gånger funderat på hur svårt det är att komma ihåg att uppskatta nuet. Just denna minut, denna unika, speciella sekund av engångskaraktär.  Jag menar hur ofta går inte vi och väntar på fredagen, helgen, sommarlovet, resan, jullovet, dunderfesten och så vidare. Dagarna bara rusar förbi under tiden vi väntar på det kommande. På måndagen har man en ny vecka med nya möjligheter framför sig, men istället börjar man nedräkningen till helgen.  Att uppskatta varje dag som en dag som aldrig kan fås tillbaka, är inte alltid så lätt. Men på senaste tiden har jag dock gjort mitt bästa för att faktiskt försöka leva mer i nuet, njuta av det pågående livet och bara ta och fundera på en dag åt gången.  Det lyckas ibland bättre, ibland sämre.  

Men det jag kommit framtill är att trots att man kanske ibland har väl mycket att göra, en alltför programfylld kalender, stressigt många deadlines att följa och alla möjliga kattdop hit och dit som man borde delta i, så lever man ju faktiskt ett väldigt speciellt och ja, kanske till och med lyxigt skede av sitt liv. Studielivet. För varje dag har jag mer och mer börjat uppskatta detta livsskede. Kanske det har något att göra med en smygande panik om att jag ligger över halvvägs med mina studier och att jag inom några år verkligen borde ”bli vuxen”, skaffa mej ett riktigt jobb och börja leva vuxenlivet.  Men å andra sidan vem bestämmer nu det då? Lika bra kan jag ju ta och åka och jobba till Åre ett år eller resa runt världen, göra en liten ”Where the hell is Matt?” (mitt abosoluta favorit youtubklipp! Hittas här). För att citera Pippi Långstrump: ”Lever vi inte i ett fritt land kanske? Får man inte gå hur man vill?”.

Innan jag slutar denna yra, icke rödatrådsinnehållande inlägg, vill jag passa på att gratulera Mummi på hennes födelsedag. Du är den bästa av dom bästa <3 Puss på dej.

God natt små hattifjattar och andra troll.

// Cami