Jahas. Nu e jag då en av de miljontals människor som skapat sig själv en blogg. Frågan som återstår är dock varför? Vad är detta konstiga fenomen om att alla skall blogga? Och framför allt varför vill jag göra det?
Egentligen har jag ingen aning om varför jag vill blogga, för att inte tala om vad min blogg skall handla om. Det jag däremot vet är att jag inte kommer att skriva om hur underbar och fantastisk klänning jag köpt på rea och sedan fotografera mig i den i femtiotvå olika vinklar. Nej, känns inte som min grej. Och inget illa menat till de som gör de, jag gillar att läsa mode och inredningsbloggar! Känns bara inte som min grej att skriva om sådant. Jag kommer inte heller att skriva en blogg om min världenrunt-resa eftersom jag tyvärr inte befinner mig på någon sådan. Annars skulle jag omedelbarbums göra det. Men som sagt, befinner mig inte i Nya Zeeland. Jag är inte heller tillräckligt inläst på varken världspolitiken eller ekonomin för att grubbla och fundera runt det heller. Så hur jag en vrider och vänder så måste jag väl inse det faktum att min blogg kommer att bli en helt vanlig, tråkig, grammatiskt inkorrekt och genusfelig blogg, om vardagliga funderingar och händelser.
Men fortsättningsvis är frågan varför obesvarat. Jag menar, vad jag än skriver om måste det finnas någon orsak till att jag och så många andra gör det. Vad är det man egentligen vill? Jag hoppas jag ska komma underfund med ett häpnadsväckande svar inom snar framtid. Om jag orkar blogga så länge.
Eftersom jag är så inne i kandiskrivandet kan jag väl konstatera att syftet med denna blogg är att föreviga en bråkdel av mitt liv i och på samma undersöka vad det är som fascinerar människor i bloggandet. Får se hur det går.
Nu tänker jag för fredagen till ära äta surskorpor och lyssna hur de krashas i munnen.
Pyss,
Cambo.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti