Grillkorv och solsken.

Jag undrar om jag håller på att bli gammal. Sådär gammalgammal på allvar. Ni vet gamla människor som går och sova runt 9 och vaknar sedan typ halv 5 på morgonen. Så ultraradikalt gammal har jag nu inte blivit, men trots att det är veckoslut så menar jag somna 10 och vaknar av mig själv före 8. Intressant.

Men idag var det bra dag att vakna tidigt. Solen sken rakt in i rummet och morgontröttheten existerade inte. Ringde till Pappa och fråga hurudana planer han har för dagen. Vi kom överens om att tillbringa förmiddagen ute i solskenet mitt i Såkaskogarna. Så det gällde att väcka Lillasyster, äta lite morgonmål, försöka hitta några kläder från mammas klädskåp och köra i väg till Såka.

Lillpotten var destinationen och där grillade vi korv och drack saft. Mysigt. Precis som då man var liten och man var på söndagsutfärd med hela familjen. En tradition jag kommer definitivt att föra vidare om jag någon gång i framtiden har en familj. Men en sak är säkert. En hund kommer jag åtminstone att ha.

Jag som aldrig, med betoning på aldrig, har varit en hundmänniska, är helt såld för hur intelligenta och underbara hundar kan vara. Kanske min ”ickeförtjusning” har berott på att jag som liten kopplade ihop hundar med svårt att andas, allergi, rinnande ögon och röda fläckar på huden. Än i dag är jag till en grad allergisk, men jag tror starkt på att om jag skulle ta en hund så skulle kroppen bli ”van” med det och efter en stund skulle jag inte reagera på den mera. Och ifall det inte funkar skulle jag kunna ge den som en present ti Mamma.

Men nu skall jag gå och njuta av solskenet ännu en stund.

Pyss,

Cami

”men nu är den här

så ta för dig

solen skiner idag”

Pappa, Annika och Remppa.

Jag och Remu.

Remu i vintersolen.

Syskonkärlek.

Var e käppen?

Såka.

Snö.

 Solsken.