Camimimis blogg.: Riksgränsen - Guds gåva till nordens skidåkare?

Jaa-a. Vad skall man säga. Jag tror att ordet YNDERBART med extra betoning på yyy är det enda rätta, acceptabla ordet att beskriva den gångna veckan. SOLSOLSOL, god mat och supersällskap i ynderbar bergsmiljö. Kan det bli bättre? Tror inte det. Egentligen har jag inget mer att säga om hela resan, men för min egen skull tänker jag ändå skriva kortfattat upp de viktigaste händelserna. För en händelserik vecka har det definitivt varit! Läs om du orkar, annars kan du rulla ner och kolla på lite fiilisbilder från resan!

Söndag.

Väckarklockan började sjunga Eddie Vedders Society kl. 02.45. På väg mot 8B 35 körde man förbi ett x-antal halarklädda Pampasfirare på väg mot någon efterfest. Åååh vad man kände sig lättad att vara på väg mot fjällsemester, frisk luft och hälsosamma livsvanor efter en tung, men ack så rolig Pampasvecka!

Kortfattat kan jag konstatera att jag aldrig kört i så hemskt före som vi körde i på söndag. På menyn stod allt från 40 cm:s slaskvallar till yber snöstorm. Men efter nästan 17 timmar var vi äntligen framme i Katterjokk och Riksgränsen. Och det såg bra och lovande ut. Stugan var ny och fin, backarna kunde kikareras från vardagsrumsfönstret och kvällssolen målade hela vintervärlden rosa.

Måndag.

Ivriga, utan att vilja missa en enda minut av första åkdagen begav vi oss upp till Katterjokkliften lite före 9. Vem skulle nu inte vilja ta och åka de första, underbara åken i nypistade backar, för att inte tala om offpisterna? Att få vara den som kurvar ner längs pistkattens symmetriska spår är en osannolik känsla. Morgonens dimma försvann under förmiddagen och solskenet visade Riksgränsens faktiska skönhet. Vi var sålda.

Tisdag.

Solskenet väckte den undertecknade halv 6 på morgonen. Fint att sova i en aula med 4 stora fönster, alla såklart utan gardiner. Men klaga kan man ju inte när man inser att skiddagen kommer att bli solig. Solen gav mig inspirationen att testa skidor (här kan poängteras att jag bytt ut skidor till snowboard när jag var 10 år och efter det stått på skidor i hela 6 timmar). Hur som haver, skidmonona på och ut i backen. Tillsammans med Johanna försökte vi komma underfund med carvingens mystiska värld och ja. De gick väl an, ner kom vi i t.o.m. helt okej fart, men konstaterade nog att resten av veckan skall nog båda benen sitta fast på samma plankka punkt slut.

Onsdag.

Onsdagen tillbringades ute i offpistarna och under dagens lopp fick vi se en hel del fina, mer eller mindre balanserade hopp. T.om. flickorna vågade testa småhoppen och ja, resultatet var väl blåmärken och goda skratt. Men roligt var det. Kvällen krönades med Kärleksmiddag ála Basse och jag tror ingen gick och sova med hungrig mage den kvällen. Men GOTT var det.

Torsdag.

Torsdag kan indelas i två olika äventyr.

A) Camis och Johannas äventyr på jakt efter Sommarstigen. Vi fick sällskap i hissen av en pojke som jobbade i Riksgränsen. Under hissfärden berättade han om hur vi skulle hitta Sommarstigen samt rekommenderade hjärtligt att bestiga Nordalsfjället (äventyr B). Taggade på att hitta Sommarstigen styrde vi modigt ut i offpisterna för att hitta den kända stigen. Under vår sökan efter stigen gick något dock mycket snett och plötsligt befann vi oss mitt i ingenstans med klippor och stenar ovan, under, brevid och ja, alltstans runtomkring oss. Det var brant men ner måste vi slippa. Men vem har sakt att man inte kan kombinera offpiståkning med lite rumprutschande och magaplajsk? Efter 55 minuter kom vi trots allt klipphoppande ner, svettiga som få. Mer svettig kunde man nog inte bli. Trodde vi ja.

B) Äventyr B fick egentligen sin början efter att vi med Johanna hittat resten av gruppen. Ivriga berättade vi om vad svensken sagt om Nordalsfjället och att det enbart skulle ta 15 min att bestiga berget som låg 100 m högre än själva skidfjället. På 15 min trodde väl ingen eftersom vägen upp såg ut att gå rakt upp och natursnönivån låg på 160 cm. Men beslutsamma på att få en ny offpistupplevelse begav vi oss iväg. Upp, upp,upp, upp, steg, steg, steg, steg, flåsa, flåsa, flåsa, flåsa. TUNGT, men ni skulle ha sett vyerna! Atlanten glittrande långt borta, Kebnekaise långt i horisonten och solen skinande från klarblåhimmel. Vackert säger jag. Definitivt värt all ansträngning!

Fredag.

HELIKOPTER SIGHTSEEING! Behöver jag säga mera? De var coooolt! 50 euro for upp i himmelen, men vem bryr sig! De var HÄFTIGT!

På kvällen bröt vi normen om att gå och sova halv 10 och begav oss ut i Riksgränsens nattliv. Svenskarna har tydligen en lite annan stil att dansa än vi, eftersom alla bara stirra när vi hoppa och yra runt på dansgolvet. Men kul var det och hemvägen var magisk. Norrskenen och min telefonlampa belyste den två kilometer långa hemvägen genom skog och berg. Men hem kom vi, ett äventyr rikare.

Lördag.

Sista dagen avnjöts i solandets tecken efter några effektiva åk på den norska sidan.

Avslutningsvis kan man konstatera att man har bakom sig en suverän resa med goda minnen och t.o.m. några fräknar rikare har man blivit. Tack till alla som var med, det var YNDERBART! Pyss på er.

PS. Pappa grattis på din födelsedag! Ifall du får en böteslapp hempostat som är stämplat i Sverige så kontakta mej… Kamerastolpen i Överkalix tyckte att vår bil var så fin att den ville ta ett foto…