Uppväckning.

Igår kväll när jag tvättade tänderna fick jag en skrämmande och skakande ahaa-upplevelse. Sanningen smällde som en blixt i skallet. Men låt mej först förklara lite bakgrundsfakta.

Ni vet småbarn. När de frågas vad de skall bli när de bli stora lyder svaret i stil med ”när jag är stor skall jag bli lärare för de är så söta och snälla mot alla barn” eller ”eller när jag är stor skall jag bli världens bästa fotbollsspelare.” Check. Allting låter lätt och bestämt. Hur svårt kan det nu vara att bli världens snällaste mamma? Eller som min älskade kompis sa när hennes pappa undrade varför hon inte gjort läxorna: - ”Jag behöver inte lära mig något, för jag skall gifta mej med en rik man som köper allt åt mej så jag behöver inte jobba eller kunna något.” Tänk var livet kan verka lätt sett ur barnens synvinkel. När jag var liten skulle jag bli frisör som fick göra håruppsättningar åt prinsessor. Nåh, så blev det ju inte riktigt, men det kunde man ju räkna med. Så det är inte det att jag inte blev frisör som väckt upp mej. Nehej.

För ni vet, sen då man blir lite äldre. Då man åtminstone tror att man börjar bli klok och mogen så drömmer man ju om sin framtid. Kanske börjar det faktiska drömyrket klarna, eller kanske man har en aning om i vilken bransch man vill jobba. Eller så går de som för undertecknade att man låter livet leda någonstans och ifall man inte vet något bättre så studerar man det man kommit in på. Nojå, igen en bisak. Men i åldern skall vi säga på 14-17 år så drömmer man ju om hur man skall som ”stor” jobba ett år i Australien, lära småbarn och skida i Alperna, åka på en världenruntresa eller åtminstone så långt som pengarna räcker.  Man drömmer och planerar, och framför allt är man fastbesluten att åka.  För det är ju då man är UNG när man skall göra sådana saker. Så frågan lyder, varför i hela friden sitter jag hemma och skriver kandi till en utbildning som jag inte vet att är min grej? Varför jobbar jag inte i Åre eller Alperna? Varför har jag inte tagit ut den lilla summa jag lyckats spara in under sommarjobben och åkt på en upptäckavärlden-resa?

Jag vet. Det är mej själv jag får skylla på. Ingen har tvingat mig att stanna i Finland, ingen har hindrat mig från att söka jobb i Åre, ingen har någonsin skrattat åt mina idéer så att börjat tappat tron att åka. Och jag vet, jag är enbart 21 år gammal. Jag har ju ännu ungdomen framför mig och möjligheterna att åka iväg väntar framför ögonen. Men varifrån kommer alla dehär tankarna om att det ser dåligt ut på CV:n att man haft 2 mellan år när man blivit klar ekonom? Och joo, kanske det ser dåligt ut. En person som inte vet vad hon vill, föråldrat kunskap jämfört med nyutbildade inom samma bransch. Man har inte arbetserfarenhet som behövs från tidigare yrken inom samma bransch osv. Men herrigud. Jag är 23 när jag blir färdig ekonomiemagister. Usch. Tanken för mig att rysa. Ska jag då jobba för företag i säkert på min tid 55 år? Nej tack.

Å andra sidan skall man alltid betrakta saken från två synvinklar. Ifall jag som rekryterare skulle få en ansökning av någon som efter att studerat klart stuckit utomlands och ”säsongjobbat” i några år, skulle jag lyfta på hatten. Hon/han skulle ha vågat göra det jag drömt om, det jag planerat men aldrig gjort. Denna ansökande skulle återspegla mod och vilja att gå sin egen väg, bryta mot normerna, träffat en massa nya människor och säkert lärt sig en hel del under sin upptäckavärlden- men också upptäckasigsjälv-resa. Jag tror jag skulle anställa henne/honom. Den anställda skulle framstå åt mej som en målmedveten världsforskare.

Så tillbaka till början. Blixten som slog mej igår kväll var att det är NU just precis NU jag borde göra allt det jag drömt om. Åka iväg. Stänga telefonen och skicka vykort med hälsningar från världens olika hörn hem till släktingarna. Och jag tror att ifall inte något konstigt händer kommer ni ännu i framtiden att få några blogginlägg från någon sorts CamboJambo upptäckersigsjälvochvärlden-resa. Hoppas jag.  Nån som vill göra mej resesällskap?

Nu på lunch med min älskade Emppu som redan som ung vågat och framför allt alltid gjort det hon velat. Du är min idol på denna front. Puss. 

//Cambo