Jobb har tagit en stor del av mitt liv på sistone. Efter att ha varit och packat min egendom i pafflådor i Vasa och skrivit några tenter, har jobb varit det enda som stått på agendan. Och det är skönt. För nu e de så att jag har faktiskt ett jobb jag älskar och trivs med. Så mycket att jag ibland hittar mej på jobbet även om jag skulle ha en vapaapäivä. Att jobba tredjeåret som Caddiemaster är kanske inte direkt de som en ekonomstuderande borde göra, men vem bestämmer vad man borde och inte borde. Med helt ok lön får man betjäna glada golfälskare och dessutom i slutet av nästa månad snygga unga soldater från US Navy. Inte illa vad? Hihi. Så jobbjobbjobb, så ser livet ut för mej.
Golf. Eftersom jag jobbar på en golfbana, och dessutom är ganskasådär golftokig själv också, blir det ofta att denna tjej tillbringar hela dagen på golfbanan. Jobb på morgonen och ut på banan på eftermiddagen. Eller så går man och drar några introduktionstimmar till företag. Hur som haver, bara en hel runda har jag hunnit med på hemmaplan denna sommar. Och det var i lördags. 83 slag, 40 poäng och handicapen föll till 9,6. 0,2 bort ännu så är man officiellt singel på denna från också. Haha.
Sådär övrigt är det väl ganska lungt. Kokkolas nattliv lockar inte detomera, så istället för att vara ute på stan och socialisera mig lyckades jag somna nöjd och glad halv tio igår kväll. Konstiga saker kan ske i Kokkola på en lördagskväll. Men pigg och glad vaknade man då istället på söndag morgon klockan sju. Mummu? Jepp...
I väntan på lottovinsten och snygga oljeshjeiken måst jag faktist konstatera att för tillfället känns livet relativt lungt, skönt och avkopplande. Så jag tänker njuta så länge de varar.
Pyss och kram,
Camimimi.
Kokkolan Golf. Baknian.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti