Avotakka, Hus och Hem, Skönahem, Deko, Plaza...

Nu är det säkert. Papprerna är undertecknade och pengarna överflyttade. Och nyklarna har han i handen.

Grattis älskling. Det kommer att bli så fint! Puss.

Nu kan jag börja på ALLVAR bläddra i inredningstidningar, läsa bloggar och låna böcker från bibban. Planring, just vad jag älskar. Jag utnämner mig själv som ideégivare nummer ett. Och javisst, jag lovar även att hjälpa med det praktiska. Ge mej en penssel bara så kan jag börja måla.

Tjohoo vad kul!

// Camimimi som är full med iver och har svårt att koncentrera sig på jobbet.

Annika hade varit med sin komppis och fota den vackra höstnaturen.

"Leva livet, kom så ska vi leva..."

Att bli gammal. Att bli gammal eller skall vi säga att åldras är knappast lätt. Och det lär knappast bli lättare i framtiden. Nu syftar jag inte på de fysiska och psykiska förändringarna, utan mer på det där att man inte skall "föråldras från världens fart". Typ att inte bli kallad för kalkkis av sina barn och barnbarn. Tänk på den tekniska utvecklingen som sker hela tiden, det är svårt att hinna med som en ung studerande, hur svårt är det inte för folk födda på tiden då telefoner var sälsynta? 

Under sommaren har jag med intresse följt med hur våra medlemmar på golfklubben tagit emot vårt nya tidbokningssystem. Golftider kan fortsättningsvis bokas per telefon, men allt fler har valt att utnyttja möjligheten att göra det själv via Internet. Har ingen aning om vad medelåldern på våra medlemmar är, men det jag vet är att vi har flera aktiva spelar som är långt över 70 år. Den äldsta ligger närmare 90. Och vet ni, det är fashinerande att se hur duktiga datoranvändare dessa äldre medlemmar är! De bokar och avbokar sina tider själv, de byter lösenord och följer med statistik från tävlingarna. Allt online på Internet!

En av våra äldra dammedlmmar (damen är 84 år gammal, och körde själv till Övertorneå i sommras i ett sträck! En riktit teräsmummo om ni frågar mej) hade tagit kära Anna U i handen på sommaren och viskat: "Kuule, mikäs tuo Camillan ja Hessun juttu oikeen on. Onko ne taas kimpassa? Oon vähän tuolta netistä seuraillu että ne aivan vaan pelailee yhdessä". Haha. Damen brukar hålla koll på vem som spelar med vem och hur mycket via Internet. Coolt. Samma dam spelar 4-5 rundor per vecka, ibland 27 hål per dag. Otrolig livskraft, men framför allt livsglädje. Jag pratade en dag med henne om hur hon riktit orkar och berättade hur härligt jag tyckte det var att se henne varje dag på banan. Hon sa att hon är gammal, men golf är hennes droger och att hon älskar att leva och är inte en person som orkar grubbla över så mycket.Hon tycker om att njuta sa hon. Ett livsmotto att ta i beaktande tycker jag själv? 

I detta nuet har mitt inlägg tappat bort sig till helt något annat än jag tänkte skriva om, men jag skall ännu tillägga en greij som har att göra med detta. 

Nämligen ett levande exempel på någon som inte lämnat efter i den tekniska utvecklingen trots sin ålder är min älskade Moffa. Eller hur många av er har en Moffa som har facebook, MSN, Skype och blogg? Som kan alla fotoprogram och som har infört alla pappersfoton genom åren till dataformat med hjälp av den senaste tekniska utrustningen? Allt detta kan min moffa. Puss på dej <3


Summasummarum, detta inlägg är så råddigt att ja kan knappast avsluta det på något smart sätt.


Snart kommer det att erbjudas lite nya saker på bloggen. Cambojambo skall nämligen börja följa med ett remontprojekt! 


Pyss på er, 


Cambojambo.

Mina ungdomliga morföräldrar.

Älskar er, ni är underbara.

Varför har jag kameran hemma?

Färger. Doften. Bladen. Känslan. Dimman. Frosten. Solen. Diamantglimmandet. Vill ni se något vackert skall ni ta er omedelbart till golfbanan. Detta måst vara en av dom vackraste morgondagarna här. Och typiskt att jag har systemkameran hemma och kan inte föreviga detta ögonblick.

// Camimimi.

Höstväder.

Regn. Grått. Kallt. Ruskigt. Men jag älskar det. Speciellt när det är fredag. För detta väder är ju det mest perfekta för ordentligt mysand under filten med en bra bok/tidning och en kopp varm choklad. Och man behöver inte ens ha dåligt samvete för att inte göra något!

God mat. Kanske en film. Några tidningar. En filt. Massor med ljus. Yllesockor. Och en myskomppis. Detta må bli min fredag.

// Camimimi.

Tryffelipossu syysretkellä. Hihi.

Vart försvann tre år?

Igår började jag kolla på Oodi hur många studiepoäng som klirrat in på kontot, hur många borde komma in i år och hur många finns kvar för nästa år. Med andra ord mitt sista studieår. Till min förvåning insåg jag att jag för det första inte har någon skola 4. perioden. Sommarlov fr.o.m. 20.3 gäller för mej. För det andra insåg jag till min förvåning, och kanske till och med lite till min förskräckelse att jag efter detta år saknar enbart en kurs + gradun och semin. Vart försvann 3 år? När har jag hunnit samla på mej 200 studiepoäng? Och framför allt, skall jag faktist snart bli vuxen på riktit?

Det sköna med det hela är, att det känns lugnt. Jag känner ingen ångest, jag känner ingen panik. Jag vill njuta för fulla muggar av mitt sista ordentliga studieår. Jag vill njuta och ha kul. Men jag längtar delvis på att få börja jobba och småning om börja ett mer "ansvarsfullt", vuxet liv. Livet är konstigt. Men nu just känns det mycket bra. I like my life. 

En av dom roligaste kvällarna under min studietid.
Haha, Saknar dej Mickan!

En vanlig måndag?

Är det normalt att en flicka på knappa 22 år kommer hem, tar in sitt pick och pack, dricker ett glass vatten, går på päikkärinä, hoppar i duschen, fixar sig och när hon skall gå ut inser hon att dörren till lägnheten stått på vidkavel i 2 timmar? Jag tror jag behöver en barnvakt åt mej själv...

Så nu ligger jag här i sängen, livrädd för att nån skall ha kommit in i lägenheten under tiden jag sov och gömt sig i Katas rum (mitt rum och köket har jag redan undersökt, här finns ingen). För alla har väl hört historien om mannen i Uppsala som bodde under en flickas säng hur länge som helst utan att någon märkte det? Usch. 

God natt, sov så sött. 

//Camimimi som ikväll tittat på The Last Song och fält en och annan tår. Ibland är det så renande att få gråta till en sorglig och rörande film.

"Hei, tuolta saapuu Charlie Brown, Charlie Brown..."

"...kaikki huuta Charlie..." Virve Rosti. Vem trodde att jag skulle hamna till Calle igår kväll och lyssna på Virve Rosti och Freeman. Inte åtminstone jag när jag hoppade i bilen för att enbart hämta hemnycklarna av Vompatti. Men nehej,en sak kan leda till en annan. Definitvt roligt sällskap, jag som chaufför och en spontan utekväll med en yllehalsduk och annars också inte så krogaktigakläder kan knappast bli bättre. När det dessutom framkommer att det i sällskapet finns en musiker och en operasångare som besluter sig för att dra lite show i karaokebaren så e ju kvällen kronad. Random, men kul! Tack!

Nu ska jag ta och pigga upp bloggen med lite bilder från jobbet idag. Det är en stängd tillställning så det är ganska lungt. Väntar på att tävlarna fått klart spelat och att jag kan hoppa i bastun med Sirpsi för att sedan gå och stjäla en liten bit av (världens bästa?) rosvopaisti. Mmm.

Utsikt från klubbhuset mot bana 1.

Den bästa föddispresenten jag nånsin kommit på.
Det roliga var att mottagaren värkade gilla den
åtminstone lika mycket om inte mer :)

Mina favorit Långbens.
Pysspyss.

// Camimimi.

Tågresor kan vara roliga.

Idag fick jag bevittna i tåget när två män i åldern på 50 och 60 hittade varandra. Hihi. De va smått roligt att följa med hur två vuxna män, som jobbade i samma bransch, i företag med omsättning på 5,6 och 7,5 miljoner, bekom varandras själsfränder på en resa från Helsingfors till Seinäjoki. Intressant och givande. Och nej, jag tjuvslyssnade inte, men sitter man en meter ifrån så är det svårt att stänga örönen. 

Gubbe A hade tre barn, medan Gubbe B hade två barn i åldern 39 och 28. Han hade fått sitt första barn när han var 22. "Olihan sitä vielä sillon sellanen nuori pojanvesseli". 

De sötaste med det hela var när den andra sku hoppa av i Seinäjoki. De kramades, tog varandra i handen och upprepade flera gånger om och om igen att de måste ses på nytt och att visst hade båda kvar varandras visitkort. Sen när de äntligen sagt hejdå for den andra iväg, svängde om i korriddoren och ropade ännu: Heippa, oli kyllä ihan mahtavaa tavata! MUISTA nyt sitten varmasti soittaa kun tulet ens kuussa Helsinkiin".

Så, ni ska akta er för vad och hur mycket ni berättar på ett tåg. Det kan finnas nån som undehåller sin resa genom att lyssna på din diskussion. Eller alltså inte lyssna, utan nån som inte kan undgå att höra din diskussion...

Nu quality time med Mamma i form av en lång promenad innan jag går och myser under filtet med en hönttitöntti.

Pysss och kram, 

Camboliisa.

Hälsningar från min födelseort, Esbo.

Rekryteamsutbildning. Skolning i hur man presenterar och framför allt hur man blir en bra, effektiv, underhållande och förtroendeväckande presenterare har man deltagit på. Man har fått gå tillbaka till gymnasietiden och fundera på vad grubblade man själv på som en vilsen abiturient våren 2007. Vad ville jag höra när jag satt i Hankens auditorium och lyssnade på Hanna och Toffe när dom presenterade Hanken. Mycket har man lärt sig, men att sitta koncentrerad i 6 timmar är tungt när man denna höst bara haft en föreläsning per dag! 

Efter skolningen blev det lite yrande på stan, matlagande och en snabbesök till Anna och Petter. Där emellan hann vi även med en sightseeing till Westend och Otnäs. Vilka hus säger jag! Är mer än imponerad av Kirsti Paakkases hus. Herrigud vilket slott! Kolla fast på bilderna längst ner! 

Nu skall jag krypa ner under täcket och samla krafer för morgondagen. Borta bra men hemma bäst. Puss. 


// Camimimi som redan hade hunnit glömma hur det känns att sakna någon. Hihi. Pusiii.

'

 Kirsti Paakkanes hus i Westend. Otroligt!

Bilderna är frång Jokakoti på MTV:s sidor.

Helsinki i sikte.

Hälsningar från ett tåg någonstans mellan Seinäjoki och Tammerforss! 

Borde egentligen sitta i ett Pendolinotåg, men av någon konstig orsak är pendolinon avbokad och istället sitter vi i ett minitåg med 2 vagnar, 5 platser brevid varandra och ingen toalett.Bänkarna är som på kyrkan i Tankar, ingen risk att någon levande individ kunde somna på dom. Nåh, huvudsaken att vi kommer sakta men säkert framåt. Och om allt går som planerat borde vi befinna oss i Böle 18.46 där Sini väntar. Skall bli kul att äntligen se hur dessa kära vänner bor i storstaden! Tack att jag får bo hos er! 

Igår var jag och "korkka" Ollishösten 2010. Måst nog inse att jag endera blivit gammal eller tråkig, eller i värsta fall både och, men de nappar nog inte att härja på en tisdagnatt. Och vilken besvikelse det var att popcornsmaskinen inte var i bruk. Nåh, en sprite, några danslåtar och gott sällskap var helt okej ändå och det var roligt att vara ute och träffa folk.


Pysspyss, nu skall jag IGEN byta tåg! Får se var vi sitter resten av resan! 


// Cambo.

This I Love.

Ligger i sängen min i Vasa och lyssnar på Guns N´Roses, This I Love. Ynderbart.Så många minnen, så mycket känslor.

Skola, planering, mejlskickande, samtalsringande och mathandlande har stått på agendan i dag. För att inte glömma städandet och ordnandet i lägenheten. Knäppte till och med bilder från rummet så jag kunde satt upp bilder så speciellt ni där hemma sku se hur jag bor, men får inte kopplat kameran till datorn. Suck. Typiskt att Sony ska ha någo ägna kablar som jag inte hoksade på att ta me från herr H. Men jag laddar bilderna upp senare, när jag fått överfört bilderna. 

Dagens fråga, som Rosa L kom på när vi satt och väntade på Hälsocentralen: Varför ritar småbarn alltid människorna utan hals?

Nu ska denna fröken hoppa i en het dusch och vänta på att hennes kämppis kommer hem från jobbet.


// Tryffelipossu.

Kämppisarna Cami och Kata,
som bor under samma tak men har lyckats vara hemma samtidigt ca 2h på senaste 2 veckorna.

Söndag.

Sitter på jobbet. Som tur e de bara några timmar kvar och sedan får man gå och krypa ner under filtet med en Avotakka i handen. Under sommaren har helgarnas betydelse totalt försvunnit. Dagarna har inte indelats i helgar och vardagar, utan i jobb- och ledigdagar.

Och nu när skolan kört i gång, men jag forsatt jobbandet, har helgarna inte den effekt och inverkan dom borde. Nämligen möjlighet till avkopplande och njutande. Men det är bara några jobbhelger kvar, och sen ska det börja njutas.

Då skall söndagarna ägnas åt aktivt uteliv. Naturstigar, äventyr, vandringar. Fotandet och varmt kakao. Så skall en söndag se ut. Oj vad jag saknar alla äventyr mamma och pappa tog oss på söndagar när vi var små. Det är viktiga guldklimppar i min skattekista med minne.

Bilden är stulen från google,
fotgrafen okänd.

Puss på er. Och TACK PAPPA för att du fixade allt med bilen igår! Pusss.

// Camimimi som är i behov av en stooor bamsekram.

Kinuskisås.

Glorian koti. Koti ja keittiö. Plaza. Deko. Jag sitter på soffan, omringad av inredningstidninar. Drömmer och planerar. Och det bästa av allt, framför mig har jag en stor tallrik med hallon, naturell joughurt och en droppe kinuskisås. Och det går inte heller att klaga på sällskapet. Fredagslyx på högsta nivå.

Imorgon en ledig lördag. Ynderbart och sant. Honkapirtti Sauna Closed-golftävling med bastu och mat efteråt står på agendan.

Puss på er,

Camimimi

Love will always find a way.

Rubriken är från ett av mina smycken. En text med ett innebörd som från och med igår kommer att förbli som mitt motto här i livet.

Förtillfället är det igen Kokkolalivet som gäller. Jobb, jobb, lite golf tävlande och jobb står på agendan. Någonstans mellan de skall jag hoppas på att hinna med lite höstmys och stiftande av bekantskap med ett megahus. Spännande. Måste ringa moster A-L ifall jag skulle få låna några årgångar av Avotakka och Glorian Koti. För även om jag inte själv har något hus, eller makt att bestämma, tänker jag definitivt njuta av möjligheten att planera och komma med förslag. Och att planera, bläddra i tidningar och drömma är något jag älskar. Kanske någo av mina förslag går även igenom! Idén om badkaren togs ju iaf positivt emot...hihi. Men nu ska vi inte planera något innan allt är klappat och klart till 100 %. Därför återgår jag till jobbandet. Hejs svejs.  

Och från och med nu kommer bloggen att uppdateras mera aktivt. Och mera bilder kommer att dyka upp.

Puss på er.

// Camimimi som från och med nu kommer att klä sig i rött på alla möjliga Traffic Light-kvällar på Fontana. Hihi.

Jobbajobbajobba.

Sitter på jobbet. Statusar syftande på att festa ikväll dyker upp på facebook. Vissa ska partaja på båten, vissa på Cella, andra på Calle. Alla ska ut. När har jag senast shejkka loss? På glada vappen, spara vatten-sitzen. Och nu sitter jag på jobbet och drömmer om en varmvarm filt och Guido Brunetti som väntar med sina äventyr i Venedig. What's wrong with me?

Men, vänta bara. Då jag väl slipper och festa i Vasa, utan att behöva jobba nästa dag. Eller när vi ska ha saunailta med Leenuska. Då ska de festas loss en gång för alla. Så de så.

// Camboliina.