Idag fick jag bevittna i tåget när två män i åldern på 50 och 60 hittade varandra. Hihi. De va smått roligt att följa med hur två vuxna män, som jobbade i samma bransch, i företag med omsättning på 5,6 och 7,5 miljoner, bekom varandras själsfränder på en resa från Helsingfors till Seinäjoki. Intressant och givande. Och nej, jag tjuvslyssnade inte, men sitter man en meter ifrån så är det svårt att stänga örönen.
Gubbe A hade tre barn, medan Gubbe B hade två barn i åldern 39 och 28. Han hade fått sitt första barn när han var 22. "Olihan sitä vielä sillon sellanen nuori pojanvesseli".
De sötaste med det hela var när den andra sku hoppa av i Seinäjoki. De kramades, tog varandra i handen och upprepade flera gånger om och om igen att de måste ses på nytt och att visst hade båda kvar varandras visitkort. Sen när de äntligen sagt hejdå for den andra iväg, svängde om i korriddoren och ropade ännu: Heippa, oli kyllä ihan mahtavaa tavata! MUISTA nyt sitten varmasti soittaa kun tulet ens kuussa Helsinkiin".
Så, ni ska akta er för vad och hur mycket ni berättar på ett tåg. Det kan finnas nån som undehåller sin resa genom att lyssna på din diskussion. Eller alltså inte lyssna, utan nån som inte kan undgå att höra din diskussion...
Nu quality time med Mamma i form av en lång promenad innan jag går och myser under filtet med en hönttitöntti.
Pysss och kram,
Camboliisa.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti