Grillkorv och solsken.

Jag undrar om jag håller på att bli gammal. Sådär gammalgammal på allvar. Ni vet gamla människor som går och sova runt 9 och vaknar sedan typ halv 5 på morgonen. Så ultraradikalt gammal har jag nu inte blivit, men trots att det är veckoslut så menar jag somna 10 och vaknar av mig själv före 8. Intressant.

Men idag var det bra dag att vakna tidigt. Solen sken rakt in i rummet och morgontröttheten existerade inte. Ringde till Pappa och fråga hurudana planer han har för dagen. Vi kom överens om att tillbringa förmiddagen ute i solskenet mitt i Såkaskogarna. Så det gällde att väcka Lillasyster, äta lite morgonmål, försöka hitta några kläder från mammas klädskåp och köra i väg till Såka.

Lillpotten var destinationen och där grillade vi korv och drack saft. Mysigt. Precis som då man var liten och man var på söndagsutfärd med hela familjen. En tradition jag kommer definitivt att föra vidare om jag någon gång i framtiden har en familj. Men en sak är säkert. En hund kommer jag åtminstone att ha.

Jag som aldrig, med betoning på aldrig, har varit en hundmänniska, är helt såld för hur intelligenta och underbara hundar kan vara. Kanske min ”ickeförtjusning” har berott på att jag som liten kopplade ihop hundar med svårt att andas, allergi, rinnande ögon och röda fläckar på huden. Än i dag är jag till en grad allergisk, men jag tror starkt på att om jag skulle ta en hund så skulle kroppen bli ”van” med det och efter en stund skulle jag inte reagera på den mera. Och ifall det inte funkar skulle jag kunna ge den som en present ti Mamma.

Men nu skall jag gå och njuta av solskenet ännu en stund.

Pyss,

Cami

”men nu är den här

så ta för dig

solen skiner idag”

Pappa, Annika och Remppa.

Jag och Remu.

Remu i vintersolen.

Syskonkärlek.

Var e käppen?

Såka.

Snö.

 Solsken.

Smågrodorna, smågrodorna.

Under mina studieår har jag kommit fram till att jag är en person som lyssnar tusengånger bättre när jag får skriva, rita, klotta, färglägga samtidigt som jag koncentrerar mig på att lyssna. Så även idag. Så resultatet från opponenstillfället beskriver hur folk är klädda idag på Hanken, närmare sagt i mf-kandigrupp 1. HAHA.

Att leva i nuet?

Jag har flera gånger funderat på hur svårt det är att komma ihåg att uppskatta nuet. Just denna minut, denna unika, speciella sekund av engångskaraktär.  Jag menar hur ofta går inte vi och väntar på fredagen, helgen, sommarlovet, resan, jullovet, dunderfesten och så vidare. Dagarna bara rusar förbi under tiden vi väntar på det kommande. På måndagen har man en ny vecka med nya möjligheter framför sig, men istället börjar man nedräkningen till helgen.  Att uppskatta varje dag som en dag som aldrig kan fås tillbaka, är inte alltid så lätt. Men på senaste tiden har jag dock gjort mitt bästa för att faktiskt försöka leva mer i nuet, njuta av det pågående livet och bara ta och fundera på en dag åt gången.  Det lyckas ibland bättre, ibland sämre.  

Men det jag kommit framtill är att trots att man kanske ibland har väl mycket att göra, en alltför programfylld kalender, stressigt många deadlines att följa och alla möjliga kattdop hit och dit som man borde delta i, så lever man ju faktiskt ett väldigt speciellt och ja, kanske till och med lyxigt skede av sitt liv. Studielivet. För varje dag har jag mer och mer börjat uppskatta detta livsskede. Kanske det har något att göra med en smygande panik om att jag ligger över halvvägs med mina studier och att jag inom några år verkligen borde ”bli vuxen”, skaffa mej ett riktigt jobb och börja leva vuxenlivet.  Men å andra sidan vem bestämmer nu det då? Lika bra kan jag ju ta och åka och jobba till Åre ett år eller resa runt världen, göra en liten ”Where the hell is Matt?” (mitt abosoluta favorit youtubklipp! Hittas här). För att citera Pippi Långstrump: ”Lever vi inte i ett fritt land kanske? Får man inte gå hur man vill?”.

Innan jag slutar denna yra, icke rödatrådsinnehållande inlägg, vill jag passa på att gratulera Mummi på hennes födelsedag. Du är den bästa av dom bästa <3 Puss på dej.

God natt små hattifjattar och andra troll.

// Cami

En skön dag.

Hemma efter en lång men ack så skön och trevlig dag!
Ikväll var jag, Vackra Svanen och Maalazpojtsin och kolla på Alice in Wonderland. Ynderbar film! Man blev på så god humör av den! Rekommenderar den hjärtligt till alla! Dessutom var det häftigt att uppleve 3D för första gången. Vill INTE veta hur det skulle vara att se på en skräckfilm med sådana glasögon på. näsan Tror verkligen inte att jag skulle klara av det. Fyy. Ryser av själva tanken. Dock e dom ju ganska bra för ingen ser om man blundar ifall man int vågar titta. ..

Efter filmen blev det Amarillo och varsin Heineken. Skönt att bara få sitta ner och ta de lugnt och diskutera. De behövs i dessa hektiska tider. 

Go natt!

Puss.

//CamboJambo.

En film värd att offra 111 minuter för! Barnsligthärlig film!

Riksgränsen

Ooh vad jag väntar på att få åka iväg! Finns det något bättre man kan göra som är kopplat med snön än att åka skidor/snowboard? Jag tvivlar stort. Känslan av att få åka ner för en perfekt pist, alternativt offpist, med lite pudersnö med solen leende på himmelen, är svår att beskriva. Det är då man kan totalt koppla av, sluta tänka och bara låta det gå och se hur brädan formar fina spår i snön.  Emellanåt kan man åka till någon stuga för att värma sig med lite kakao, för att sedan fortsätta den ultimata och perfekta upplevelsen. Eller ännu bättre slå sig vid någon skoggsvägg i goda vänners sällskap. Fjällsemester framför badsemester. Lätt, när som helst.

Därför är jag så glad över att det blev en slalomresa även i år! Var riktigt lessen före julen när jag trodde att detta år skulle bli mitt första år utan fjällsemester (i-landsproblem, jag vet). Sen jag varit 4 månader gammal har vi varje år varit med familjen till fjällen. Så att åka till Lappland varje vinter har blivit en viktig och kär tradition för mej. Har så många goda minnen från alla resor under årens lopp! Under de senaste åren har ressällskapet bytts från familjen till kompisarna.  Tycker att det är mysigt att vi skapat vår lilla tradition med slalomresor. Hoppas det är något som håls kvar sen då vi är gamla, tråkiga, murkliga, slutbrända ekonomtöntar!

Nu ska jag äta lite memma och drömma om en perfekt offpist!

Pyss,

Cambo

 Riksgränsens webkamera 14.00 idag. Mumsfilibabba!

Söndagsslappande.

Oh vad jag njuter av att få ha en dag utan tidschema och massa måstegörasaker! Senaste veckorna har varit så hektiska, så en dag med möjlighet att bara vara och slöa sig känns minst sagt ynderbart. Så de har jag gjort. Känns som att den här dagen är menat för slappande, god mat, en bra bok och en bra tv-seria samt en tuppis.

Igår fynda jag en ny serie som jag aldrig förr tittat på, nämligen Modern Family. Jag rekommenderar den varmt! Skön humor och sköna scener.

// Cambo.

Min nya "Plast-kompis".

Söndagsol.

Bloggandet. Ett konstigt fenomen.

Jahas. Nu e jag då en av de miljontals människor som skapat sig själv en blogg. Frågan som återstår är dock varför? Vad är detta konstiga fenomen om att alla skall blogga? Och framför allt varför vill jag göra det?

Egentligen har jag ingen aning om varför jag vill blogga, för att inte tala om vad min blogg skall handla om. Det jag däremot vet är att jag inte kommer att skriva om hur underbar och fantastisk klänning jag köpt på rea och sedan fotografera mig i den i femtiotvå olika vinklar. Nej, känns inte som min grej. Och inget illa menat till de som gör de, jag gillar att läsa mode och inredningsbloggar! Känns bara inte som min grej att skriva om sådant. Jag kommer inte heller att skriva en blogg om min världenrunt-resa eftersom jag tyvärr inte befinner mig på någon sådan. Annars skulle jag omedelbarbums göra det. Men som sagt, befinner mig inte i Nya Zeeland. Jag är inte heller tillräckligt inläst på varken världspolitiken eller ekonomin för att grubbla och fundera runt det heller. Så hur jag en vrider och vänder så måste jag väl inse det faktum att min blogg kommer att bli en helt vanlig, tråkig, grammatiskt inkorrekt och genusfelig blogg, om vardagliga funderingar och händelser.

Men fortsättningsvis är frågan varför obesvarat. Jag menar, vad jag än skriver om måste det finnas någon orsak till att jag och så många andra gör det. Vad är det man egentligen vill? Jag hoppas jag ska komma underfund med ett häpnadsväckande svar inom snar framtid. Om jag orkar blogga så länge.

Eftersom jag är så inne i kandiskrivandet kan jag väl konstatera att syftet med denna blogg är att föreviga en bråkdel av mitt liv i och på samma undersöka vad det är som fascinerar människor i bloggandet. Får se hur det går.

Nu tänker jag för fredagen till ära äta surskorpor och lyssna hur de krashas i munnen.

Pyss,

Cambo.

"Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra." - Nalle Puh