Systrarna ute på havet.

"Like a shelter in the storm, I´ll keep you warm
Know that you always can count on me
When everything fails, I´ll be the wind in your sails
Know that you always can count on me

With you I am strong
I feel ten feet tall
If things go wrong you´re there to break my fall

It´s not our colors
It´s not our race
That makes us brothers
No matter what we might face
It´s not our last name, not the blood in our vanes
That makes us brothers
The love we share makes us the same.

Like the ground you walk on so solid and strong
Know that you always can count on me
Anything that you need, even the air that I breathe
Know that you always can count on me

With you I am strong
I feel ten feet tall
If things go wrong you´re there to break my fall

It´s not our colors
It´s not our race
That makes us brothers
No matter what we might face
It´s not our last name, not the blood in our vanes
That makes us brothers > The love we share makes us the same.

I want you to know, in my eyes you´re heroes
And I can´t imagine a life without
And if tomorrow never comes, I´ll thank you for today."

- Brothers, O.S.

Villa Ida.

Vill Idas huvudbyggnad.

Vyn ut mot stranden.

Sommarblommor.

Bubblor.

Besök.

Ikväll får jag besök av min kära ex-kämpis Mickan! Oj vad kul det skall bli att ses efter en lång paus! Så det blir kvällstorg, Amarillo, skvaller och skratt. I like! :)

Kämpisarna i London i december.

Pyss o kram,
Camimimi

Hole In One.

26.6.2010 skedde något som jag aldrig ens vågat drömma om på allvar. Den enda lilla tanken jag ägnat åt hela saken var att kanske sedan någon gång när jag närmar mig sextio, skulle det kunna hända. Ni vet när kroppen blivit redan äldre och man hamnar och öppna par 3:or med typ draivern eller trä 3:an. Men nej. Det skedde reda nu. Låt mig ta det från början. 

Midsommarlördagen firades enligt traditionen på golfbanan. Först 6 timmar på jobb och sedan ut på banan för att spela 36 hål scramble i gått sällskap. Vädret var på vår sida och regnmolnen väjde undan för solsken och hetta. Vårt lag startade 16.00 från bana 8. När vi spelat 13 klart konstaterade en av våra lagmedlemmar att dehär funkar int, vi e 2 under och har spelat redan 6 hål!Något måste göras. Och det gjorde vi. 14 blev en vacker birdie, vilket gav oss tillstånd till en energigivande glunk birdievätska.
 
Efter en birdie kände vi oss igen taggade för att ta en liten uppsving i vårt spelande. Pojkarna slog ut 15 (vilken alltså är en par 3) helt okej, möjligheter till en birdie fanns, även om ingen boll fanns på griinen. Glad och lycklig över solsken och en liten svalkande vind som gjorde att myggorna inte var alltför påträngande ställde jag mig färdig att slå. 118 m, lite vind, flaggan nere till vänster. Järn 7:an i handen och ett lugnt slag som träffade sweet spoten. Bollen flög, landade vid griinkanten och rullade, rullade, närmare, närmare, närmare och plup så såg vi inte den mer. CAMIIIIII!!! HOLE IN ONE! Joona var den första att reagera. Och sedan skrek vi alla. Och hårt. Och ännu lite till. De lär ha hörtsa även på framsidan....

Hur kändes det? Jaa-aa ni. De har många svarat och jag har svarat att det kändes ju nog fint. Otroligt. En konstig känsla av lycka och belöning. Och ett bevis på vad allt golfen kan erbjuda. En känsla jag hoppas att jag någon gång ännu på mina äldre dar får uppleva. För att kunna tänkta tillbaks på midsommaren 2010. Och en känsla jag hoppas att alla som spelat golf en längre tid, som faktist är värda att få känna känslan skall få uppleva. Själv anser jag att jag är lite för junior för att få äran att säga att jag slått Hole in One. Det finns så många fina spelare som ännu väntar på att en vacker dag slå in den. Och som jag så gärna skulle se eller höra göra det. Men jag är tacksam. Och jag är tacksam till att jag slog den just midsommarlördagen 2010, i goda vänners sällskap. Och jag är tacksam till Pohjola och skumppaförsäkringen på 135 euro. Och tack vårt lag. Ingen seger blev det i år, även om vi jobbade hårt för att förnya fjolårets vinst. Men nästa år sen igen! 


Pyss på er.


// Camboliisa.

Några sekunder efter att bollen rullat in.

Siellä se on! 

Hihii.

Holari skåålit!

Hyvä meidän Joukkue!

Festarifiilis?

"Vielä 3h töitä ja sitten juhannuksen viettoon Himokselle". "Suunta kohti himosta". "Ännu en dag på jobbet och så ti Kalajoki och fira midsommaren". Liknande statusar dök upp en efter en idag på facebook. Jag kollade på alla dessa och undrade: What's wrong with me? Aldrig. Med betoning på aldrig skulle jag frivilligt åka iväg till någon festari på midsommaren, trängas med folk och annars bara se och vara en av dom som super 3 dagar i sträck, bor i tält och beter sig som finnarna nu i allmänhet brukar bete sig i fyllan. Hyj fy. Festariliv är nog inget för mej. Tror jag åtminstone. Har ju aldrig varit, så egentligen borde jag ju absolut inte dömma någo festarin. Men tanken är så motbjudande att jag skippar prövandet. Och nej, jag dömmer absolut inte dom som åker på festarin. Det är säkert himla kul och ifall vädret råkar vara fint är det säkert hur kul som helst att hyra en stuga, samla ett gäng och dra iväg på någon festival. Och säkert undrar många varför man istället för att åka på festarin bestämmer sig för att ägna hela midsommaren åt golf? För det tänker jag göra. 

3 året i rad är det Nike Midnight Golf Scramble som står på schemat. 36 hål i 4 mannade lag skall spelas med start på lördag klockan 16.00. En del kan ju säkert undra om det är bättre att trängas på ett trångt festivalområde eller tillbringa 12 timmar i skogen med 10000 miljoner myggor? Smaken är som baken, inget man kan gräla om. 

Hur som haver. Trevlig midsommar till er alla oberoende av sättet och platsen ni firar det på! Själv skall jag balansera mellan jobb, golfande och en snabbvisit till skärgården. 

Pyss. 

// Camimimi

Den känslan jag har just när denna bild är tagen.
Det är för den känslan jag spelar golf.
En känsla som är så svår att beskriva,
men så otroligt fin att få känna och uppleva.

Camimimin vapaapäivä.

Idag har jag njutit. Njutit för fulla muggar. Ynderbart. En vapaapäivä har alltså stått på schemat. 9 nollnoll ringde klockan och en glad och taggad camboliina hoppade i duschen. Solen sken och fiilisen för att besöka grannstadens golfbana, Pirilögolf, var på toppen. Efter en mättande engelsk frukost hoppade vi i bilen och styrde kosan mot "djurparken". Hihi. 

Spelsällskapet var super. Tack för det till Hessuliini och Läppeliini! Och när gott spelsällskap dessutom kombineras med solsken, en nästan tom men i mycket bra skick varande bana är det ju lätt att spela under 80. Hahah. 39, 39 och sommarens bästa runda med brutto 78 var avklarat. För övrigt var rundan rolig med flera lite speciella händelser. En attackerande groda, någon som lekte Stensson osv. Men hursomhaver, en runda, oberoende av sin karaktär, i Jeppis måst ju avslutas med besök till Korvgörans. Mumsfilibabba! Hade helt glömt bort hur gott deras Kebab är!

PÅ kvällen hade vi dejt med jobbflickorna på Amarillo. Härligt att få prata, skratta och skvallra lite utanför jobbet också. Tack flickorna! 

Så nu efter att ha laddat upp lite bilder från den gångna dagen är jag mer än färdig att säga tack och godnatt! Sov så sött! 

Pyss på er!

// En lycklig men tröttiger Cambo.

Läppen the Leppiniemi.

Camboliina.

Vompattirompatti.

Läppis.

Söpliinithän ne siinä :D

MELKEIN holari-tuuletukset!

Hessu 69.

 Svingi.

Anna. Cami. Lena. Krista.

Fredagskväll.

En lugn hemmakväll står på agendan idag. Efter att ha typp bott på golfbanan de senaste dygnen, så känns det skönt att ligga i under filten i soffan med en bra bok. Men jag undrar nog när jag blev hemmaråttan i vår familj? När jag en gångs skull skulle vara hemma så finns det ingen här. Nehej, alla andra partyprinsessor är på vift. Men å andra sidan. När ingen e hemma så finns de ingen som klagar över att man inte bor på hotell, att jag vikit dåligt kläderna i Annikas klädskåp eller att jag annars är en lat och slarvig person. Haha. Fast jag inte ens är det! Konstiga saker man blir anklagad för. 


Ikväll skall vi hålla tummarna för Mikko Ilonen, och hoppas på att han får vara ilonen efter sin runda på den krävande Pebble Beach banan. Roligt att han öppnat en blogg åt sig! 

Helgen tillbringas på golfbanan. Tävlingar och jobb står på agendan både på lördag och söndag. Och enligt Foreca så får man spela i regn. Men de har vi ju erfarenhet i efter förra lördagen...

Pyss.


// Cambp

Borta bra men hemma bäst?

Borta bra men hemma bäst. Att åka på resa känns alltid skönt och som något man ser framemot. Men när man väl varit en stund på resande fot känns även alternativet att få sova i sin egen säng, ha tillgång till alla sina saker och känslan att bara vara hemma mycket lockande. Att återvända hem efter en skön och lyckad resa känns oftast bra.

Men hur kommer det sig att vardagen så snabbt känns vanlig och hjärnan börjar producera vilda fantasier och drömmar om nya resor? Nästan 5 dagar hann jag vara hemma innan jag började drömma om hur kul det skulle vara att åka på en liknande golfsemester till Sverige. Spela på Bro Hof Slotts banan och några andra banor i närheten av Stockholm. Skulle passa mig. Vem vet. Kanske jag ännu någon gång får möjligheten att göra även en sån resa.

// Camimi vars resefeber håller på att stiga igen. Suck.

Jag skulle NÄR SOM HELST betala 150 euro för att spela på denna bana.
OTROLIGT VACKERT.

På resande fot.

Denna tjej har tillbringat början av veckan på resandefot i Lappajärvi och södra Finland. Fyra golfbanor spelades i gottsällskap, övernattningen skedde i husbil och solen sken. Kytäjä bekrätade alla rykten om att vara Finlands vakraste bana. Definitivt. Sällan man ser något så lugnt, häpnadsväckande, ståtligt, vackert och utmanande som när man spelar golf i Kytäj. I like. Här ser ni lite bilder från resan:

 Lappajärvellä pelattiin sunnuntaina Peltomäki Open.
Yllätys, yllätys jouduimme jäämään odottamaan palkintojenjakoa.

Som fordon och hem hade vi husbil. 

Ps. Vill du sova GOTT? Sov i husbil!

Jos työnantajani olisi Auragolf, näyttäisi toimistoni tältä! 

Hessu treenaa.

Aura Golf väylä 1.

Fint med gamla, stotliga träd.

Itse Tryffelipossu.

Och en glad Vompatti.

Första dagen i Kytäjä spelade vi North West banan. 

Den fina North West banan.

Kytäjä och den fina vita sanden.

Hessu-Hopo.

Yksi Suomen kauniimmista väylistä. 

Cambo Jambo.

Golfista tulee hyvälle tuulelle :)

Vompatti ja Tryffelipossu golflomalla :D

Karhu ja sen kaveri.

Alkulämmittelyä. Ja vähän niinkuin...

Alex Norenillä on tapana, pitää tietenkin kaikki...

ikuistaa blogiin, ohjeeksi muille!

Mulle viiva, Hessulle Eagle.
Livet är inte alltid rättvist.
Tai sitten jotkut osaa ja jotkut ei...

South Eastin vihreyttä.

Camimimi tackarar för en ynderbar resa! 

Så nu är man då tillbaka i vardagen och kära hemstaden. Effektivt jobbande och golfande står på schema. Många 12 timmar dagar på golfbanan är inbokade. Som i morogn. Den efterlängtade stadskampen är här igen, nämligen Kokkola-Oulu. Team Tähkä skall jobba hårt i år och målet är att förbättra resultatet från ifjol. Puss på er mina läsare.Mina blogguppdateringar har varit relativt sällsynta på sistone, men nu skall en aktivt bloggningsperiod börjas. 

// Camimimi.